Svensk ordbok 2009, webbversion
verb fläkte fläkt, pres. fläker
fläk·er●ogenerat visa upp
vard.komm.fläka ut benen○ofta refl., spec.tänja sig
målvakten fläkte ut sig och klarade skottet○spec. äv.ogenerat berätta om sitt privatliv
hon har fläkt ut sig i veckopressenfläka ut ngn/ngt (ngnstans)sedan åtm. början av 1980-taletSubst.:vbid1-882910utfläkande,
vbid2-882910utfläkning